Början av augusti har alltid varit lite av ett dilemma. Burning Van i Dals-Ed, Cykelvasan i Mora, Cornhole-SM i Härnösand – och nu även Urkult. Men i år föll valet på Urkult. Jag hade aldrig upplevt det tidigare, och flera nära vänner ville följa med, så det kändes rätt.
Att åka upp till Norrland är alltid något särskilt. För mig är det en inre kamp – jag längtar egentligen efter värme och sol, och det betyder ofta att färden går söderut. Men den här gången styrde vi norrut, och jag är glad att vi gjorde det.
Samhället Näsåker levererade. Det var annorlunda på ett bra sätt – både kulturellt, musikaliskt och mänskligt. En plats full av intryck, möten och känslor. Camp Bygården, där vi bodde, visade sig vara en riktig pärla. Fräscht och trevligt, och precis lagom långt från festivalens mittpunkt för att ge lugn och återhämtning när man behövde det.
Urkult – du var något speciellt.
